Kolportören mini

För allt mitt emellan

Biskopsämbetet

Bara några funderingar. Ibland lyfts biskopsämbetet upp som garanten för en sund och stabil kyrka. Nu senast av Ulf Ekman

Det jag tänker då är, vad gjorde biskoparna när korstågsretoriken ekade över Europa? Försökte de stoppa det? Vad gjorde biskoparna förresten när katolska kyrkan var på väg till sitt ”all time low” innan munken Luther sa ifrån? Vad gjorde biskoparna när människor i de lärostrider som uppkom brändes på bål?

Luther ja, han köpte ju biskopsidén och tog över den in i sin kyrka. Så vad gjorde de lutherska biskoparna i vårt land när den ”kristna” retoriken brände häxor på löpande band i Sverige under 1600-talet? Gick biskoparna in och stoppade det?

Eller när baptister fängslades för sin tro på 1800-talet? Vad gjorde biskoparna då?

Ämbetet bevarar läran, sägs det. Men i min bok är det inga små övertramp kyrkan gjort när hon kallat människor ut i blodiga och meningslösa krig, bränt oliktänkande på bål eller kastat dem i fängelse. Sa biskoparna stopp?
Var de garanten för att Jesu exempel var normen? Allt för ofta inte.

Eller nu? Är det biskoparna som är garanten för en sund utveckling i Svenska Kyrkan? Kanske ibland, men är det så rakt av?

Eller för att gå tillbaka till den katolska kyrkan. Hur har biskoparna hantrat pedofiltragedierna i USA och över vår värld? Är det de som gått i spetsen för att sanningen ska fram? Har de alltid värnat mer om offren än om den egna institution? Ibland kanske men…

Å andra sidan, biskopar har gjort mycket gott i historien, en av mina favoritteologer är N.T. Wright, biskop i Angelikanska kyrkan. Det finns också biskopar här hemma från olika kyrkor, som jag har stor respekt för. Jag avfärdar verkligen inte att goda män (och kvinnor) haft och har den titeln.

Men jag anar en naivitet i att det är i detta kyrkans räddning finns och jag förhåller mig kritisk till att det är där framtiden ligger. Håller med Torsten Åhman som säger: ”Ämbetstänkande hindrar inte heller splittringar och maktstrider på något sätt.”

Om det (med undantag) ändå fungerat så pass dåligt tidigare i historien vid avgörande skeenden för kyrkan. Hur kan somliga ändå vara så säkra på att det skulle funka och vara modellen framöver?

Det finns en berättelse att man ganska tidigt i den kristna kyrkans historia började ana ett problem. Man sa: ”Förr var biskoparna av guld och nattvardskärlen av trä, nu är nattvardskärlen av guld och biskoparna av trä.”

Bara några snabba funderingar. 

Single Post Navigation

11 thoughts on “Biskopsämbetet

  1. Håller med om att ämbetstänkande inte är någon garanti mot splittring och maktstrider. Du har rätt att skulle frågan avgöras på grundval av ämbetsinnehavarnas helighet och personliga egenskaper, så kan man bli missmodig. Fint dock av dig att säga att det finns biskopar du högaktar.
    Det hadlar snarare om sanningsfrågan, tron är inte ett smörgåsbord där vi väljer och vrakar, utan en skatt att förvalta.
    Frågan är vad Guds avsikt är och att vara lydig mot kyrkans Herre.

  2. Välkommen!
    Det finns en hel del biskopar jag högaktar, har tex stor respekt för många katolska biskopar speciellt vår egen Anders Arborelius men även biskopar i SvK, både nu och i historien, Det finns absolut sammanhang där biskopstänket har fungerat bättre och det finns sammanhang där alternativen (olika ”fria” varianter) fungerat sämre.

    Jag skulle önska att ämbetesförespråkarna vågade problematisera varför det så ofta gått snett i historien.

    Sanningsfrågan för mig handlar som jag skrev, om Jesu exempel, om kristuslikhet. Då ser jag en historia där det inte varit det viktigaste. Oavsett hur tiden såg ut, vilken kultur och vilka strömmingar som rådde så menar jag att en Jesu efterföljare (må han kalla sig biskop eller nåt annat) aldrig kan göra de här sakerna som ändå skett (krig, bål, straffa oliktänkande etc). Hur kunde det gå så snett?

    Det får ju inte bli en utopi, något fint i teorin som inte funkat i verkligheten. Eller hur?

    Läran som bevaras får inte heller bara vara dogmer och teorier utan också handlingar som pekar på Kristus. Jag förnekar inte att det sker och har skett men historien och samtiden är också fylld av motsatsen. Även frän de som kallat sig biskopar.

    Jag tror inte på ett smörgåsbord, däremot tror jag på mångfald. Jag tror att vi måste leva med en kyrka i vilken det här ser lite olika ut. En del har sina mer eller mindre fungerande modeller med eller utan biskopar. En del har funktionen men kallar det andra saker, etc, etc. Olika helt enkelt.

  3. Men visst gör du det lätt för dig Joakim?

    Självklart har det gjorts fel, trots att biskopsämbetet har funnits. Men är det i sig ett bevis på att det är en felaktig struktur eller att den är sämre än alternativen?

    Rimligen bör vi ju försöka skaffa oss en helhetsbild och även se på styrkorna samt svagheterna med att inte ha biskopsämbetet… Inte sant?

    Ett frikyrkligt dåligt exempel är Knutbyförsamlingen, den finns ju till och med kvar idag och kallar sig för en pingstförsamling. I Svenska kyrkan skulle alla förlorat rätten att utöva ämbetet, om man inte skulle hunnit stiga in än tidigare när man kunde ana vad som var på gång. Men i den kongregationalistiska modellen blir ju den enskilda församlingen otroligt fri, både till gott och ont. I det här fallet förlorade man väl bara vigselrätten?

    Jag tycker jag ser en svaghet när strukturen är mindre uttalad och tydlig att det finns större möjligheter för manipulativa ledare att ta plats och hitta på märkliga saker. Exempel på det är ju den hatiska Westboro baptist church. Eller jepparna som jag såg på Youtube härom månaden som krönte en av sina pastorer till kung på judiskt sätt. Eller för den delen personer som under gudstjänster reser sig upp och ”proklamerar” budskap från Herren, men klarar inte av att göra det sammanhängande för de glömmer bort vad de sagt, på grund av sin ålder (detta har jag varit med om vid två olika tillfällen, i olika frikyrkliga församlingar).

    Mindre uttalade regler, färre uttalade förväntningar i ledarskap = större utrymme för manipulation och starka informella ledare.

    Därmed inte sagt att dessa problem inte kan finnas i exempelvis svenskkyrklig miljö.🙂

  4. Det enda jag ifrågasätter är att den här modellen ska vara den enda. Kanske framgick inte det tillräckligt bra i min post. Självklart ska kyrkor få organisera sig runt en biskop om de vill! Problemet blir när man säger att det är så det måste se ut. Problemet för mig blir när det är den enda vägen fram som det skissas på. Det var så jag läste den ursprungliga dagenartikeln.

    Jag håller med dig att problem finns i alla traditioner, alla har sina diken.

    Men att prata om ”Petrusämbetet” som något sorts ideal känns helt omöjligt och orealistiskt. Även tanken att din kyrka, som ju har biskopar på nytt skulle gå in under påven är omöjlig, eller hur? Att då de frikyrkliga skulle göra det känns än mer absurt.

    Men låt oss leka med tanken, vad skulle krävas? Jo den katolska kyrkan skulle tvingas till en flexibilitet den hittills inte visat en tillstymmelse till. Den skulle omedelbart få släppa på saker som celibatet och motstånd mot kvinnliga präster. Vi andra skulle få släppa för vår tradition viktiga saker. Vare sig vi eller de är så flexibla, vår (här infattar jag i stort sett alla utom de historiska kyrkorna?) tradition är möjligtvis något flexiblare men vi skulle inte släppa alla dessa saker om det var ensidigt.

    Allvarligt, är det ens på något sätt sannolikt?

    • Jag förstod din post som att du ville ifrågasätta biskopsämbetets nytta, och jag kan även efter att ha läst ditt inte riktigt se något annat. Även om du tycker att vi ska få organisera oss så om vi vill.

      Och jag tycker du gör det lätt för dig när du vill påstå att det är (typ) ”lika bra” med kongregationalism som med biskopsämbete.

      För visst har det skett misstag på båda sidor genom historien, inte minst på sidan som har biskopsämbete. Hur kommer det sig? Spontant skulle jag säga att det antagligen är så att vi har betydligt fler misstag på den sidan för att den har dominerat kyrkans struktur under så väldigt mycket längre tid. Och vill i stället ställa motfrågan, hur mycket mer elände skulle inte skett om vi inte haft biskopsämbetet?

      Större utrymme för informella ledare, mycket mer outtalade regler och outtalade förväntningar leder till större risk/chans för manipulation av starka personer. Detta motverkas av biskopsämbetet, oavsett om ni som inte har det tycker det ska vara så eller inte.

      Min poäng är att jag håller med om att alla traditioner har sina diken, men vissa diken är djupare än andra. Och i brådskan att vara Bibeltrogen är det lätt glömma att det fanns gott om god kompetens och förvaltande av den apostoliska traditionen även efter att de sista Bibelbreven skrivits. Rörigheten mellan församlingarna framgår även i Bibeln och behovet av att försvara den unga kristna kyrkan mot yttre attacker (och inre i form av gnosticism) gjorde att struktur behövde upprättas. Det är inget märkvärdigt med det. Det kan vi se i alla andra sammanhang i samhället genom århundradena, att vi genom att organisera oss mer effektivt kan försvara oss och arbeta för vad vi tror på. Att förkasta det utifrån ”andliga” kriterier är för mig att dra åt det överandliga håll som jag varken tror att du eller jag är intresserade av, eftersom det i grunden är ett verklighetsförnekande och förkastande av Guds skapelse (samma problem som gnosticismen).

      Sen tror jag att kritiker av statskyrka och biskopsämbete har en ogenomtänkt outtalad ohelig allians med nyateister när korstågen så snabbt tas upp. Det har lite samma effekt på en diskussion som när man nämner Hitler. Och med det syftar jag på internet-devisen att när diskussionen kommit dit att Hitler nämns så har diskussionen slutat vara rationell. För visst är korstågen problematiska, men det finns också andra perspektiv på dem som är av relevans. Jag har hört katoliker påpeka att det handlar om försvarskrig, för områdena som korstågen skedde i var ju områden som tidigare hört till det romerska riket och var platser där kristna levt i hundratals år och nu blev förföljda och andraklassens medborgare (dhimmi). Men det är något av en separat diskussion tror jag, jag vill bara lyfta att korstågen inte bara rakt av kan användas som ett generellt argument för vad man önskar i polemik mot den då etablerade kyrkan.

      Slutligen, varifrån kommer Bibeln? Vi vet ju bägge att kanon inte kom till av sig själv utan det tog tid, i kamp mot villolära. Och den kampen fördes ju av biskopar (i den redan fallna kyrkostrukturen enligt hur en del frikyrkliga verkar resonera). Blir inte det lite självmotsägande?

      Sist, jag hoppas det är ok för dig att ta diskussionen på det här sättet. Jag är inte ute efter att skapa dålig stämning eller för den delen verka för minskad ekumenik eller dylikt!🙂 Du är min broder i Kristus!

      • Jag ser dina poänger, absolut. Det är sant att korstågen är tacksamma slagträn, låt oss glömma dem. Det jag ville visa med det och andra exempel var att kyrkan ledd av biskopar gått snett i rätt avgörande frågor. Visst, självklart vet vi inte hur det sett ut om det aldrig funnits några biskopar, jag fascineras dock av vissa strömmingar som funnits till viss del utanför den etablerade kyrkan. Delar av anabaptismen tex.

        En annan sak, det är ingen slup att ämbetssystemet med sina biskopar och präster är väldigt likt hur den romerska armen var organiserad. Det var ju världens dittills mest effektiva organisation. Precis som kyrkor idag gillar ”Leadership summit” och liknade där man lär sig från effektiva organisationer så gjorde de tidiga kristna. Inget konstigt alls och inte fel heller.

        Problemet är väl när man började förbjuda alla som inte rätade sig i ledet. Visst, vissa av dem var ”villolärare” (Hur man kunde få för sig att det var ok att döda dem är en av den kristna trons största skamfläckar). Jag delar helt din syn på bibelns framväxt, men jag tror det i många fall var lika mycket trots som på grund av systemet.

        Slutligen, en fråga:
        Om ämbetstänket skyddar läran. Hur kommer det sig då att SvK här hemma och de så kallade mainland churches i USA är de mest liberala i sin bibelsyn? Jag lägger inga fördomar i det. Finns många bra teologer där. Men det tycks vara något motsägelsefyllt då dessa kyrkor också har biskopar.

        Givetvis är KK en annan historia men är det verkligen idealet? Är det dit vi vill? Vad skulle hända med alla fantastiska kvinnliga präster? Vad skulle hända med rika teologiska traditioner om bara ett sätt att tänka var rätt?

        Många frågor!

        Självklart är du min gode broder!

  5. Inhoppare on said:

    Vad gjorde frikyrkligheten när Jehovas vittnen, Mormonerna, Westboro Baptist Church och Messianska Föreningen Shalom kom till? Den frikyrkliga modellen har uppenbarligen också sina baksidor.

    Den frikyrkliga högborgen USA har bara några hundra år i bagaget, men har redan hunnit med att kriga i Vietnam, Irak, Afghanistan och Korea. Avsaknad av biskop är ingen garanti för att man slipper korståg.

    • När jag problematiserar så problematiserar jag oftast de företeelser du nämner. Jag har aldrig sagt att den frikyrkliga modellen saknar problem, tvärt om. Det jag ifrågasätter är att alla dessa problem med automatik skulle försvinna med en biskop.

  6. Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Joel Halldorfs rökridå kring Ekmans bibeltolkning

  7. Pingback: Lite mer om Ekman och biskopsämbetet | Torsten Åhmans Blogg

  8. Jag tycker det finns anledning kommentera hur tidningern Dagens chefredaktör behandlar ämnet också

    http://stig-melin.blogspot.se/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: