Kolportören mini

För allt mitt emellan

Archive for the month “juni, 2012”

På Sveriges största festival!

Jag har förmånen att innan min semester jobba järnet på Sveriges största festival. Kyrkornas arbete på Peace & Love har vuxit de senaste åren, vi är nu en självklar del av deras tänk kring säkerhet. Min vän och kollega EFS prästen P-O Byrskog leder arbetet och jag är hans sidekick, även Gunilla Öhrn från Svenska Kyrkan gör ett gigantiskt arbete. Jag och P-O jobbar både på Festivalkyrkan och på Själavården. Intensivt men härligt.

Det är roligt att kyrkornas viktiga arbete i år har uppmärksammats i media. Dels gjorde tidningen Dagen ett reportage om oss. Vi har intervjuats av Kyrkans tidning och Avesta tidning. Igår så sände Gävledala en intervju med P-O. (Hoppa fram till 4:24 så hamnar du där) och idag så intervjuas vi på Peace & Loves officiella hemsida. Även Dala-Demokraten gjorde en videointervju med mig och P-O.

Nu väntar en intensiv helg, sen semester.

Förresten börjar jag efter semestern med en veckas intensift arbete på Sveriges, inte största men bästa festival. Men mer om det.senare. Visst är jag en riktig festivalräv!

Bild

Bild

Om P-O är Batman så är jag Robin!

Rick Warren twitter och svenska pastorer

Rick Warren är ju en megakyrkspastor från USA. Några av hans böcker har getts ut i Sverige. Warren är en allmänt respekterad evangelikal ledare. Personligen känner jag skepsis mot hela ”megachurch” konceptet, en skeptisis som inte direkt blir mindre av följande brev från Warren till sina medarbetare.

I brevet går han in som som ledare och detaljstyr vilka medarbetarna för följa på twitter. Han beordrar dem att stryka ateister, skeptiska kristna och alla kritiker till Saddleback.

Märkligt av många skäl. Dels att han inte litar på sina medarbetares omdöme, tänk om de har konstruktiva och givande samtal med tex ateister och kritiker? Ska de bara lämna dessa samtal och blocka personerna?

En annan sak, hur har han tid? Att gå in och styra bland sina medarbetares twitter-konton måste ta en enorm tid och energi och vittnar om en väldigt osäker ledare.

Jag skulle förstå bättre om han kom med vänliga råd till dem men brevet har mer karaktären av en order.

Hur tänker vi svenska pastorer på twitter i den här frågan?
Följer du oliktänkande och människor som av olika skäl är kritiska till kristen tro?

Varför? Varför inte?

Uppdaterad 12-06-21 
Till RIck Warrens heder så svarade han personligen på bloggen jag hänvisar till. Vad säger ni om hans förklaring?

Biskopsämbetet

Bara några funderingar. Ibland lyfts biskopsämbetet upp som garanten för en sund och stabil kyrka. Nu senast av Ulf Ekman

Det jag tänker då är, vad gjorde biskoparna när korstågsretoriken ekade över Europa? Försökte de stoppa det? Vad gjorde biskoparna förresten när katolska kyrkan var på väg till sitt ”all time low” innan munken Luther sa ifrån? Vad gjorde biskoparna när människor i de lärostrider som uppkom brändes på bål?

Luther ja, han köpte ju biskopsidén och tog över den in i sin kyrka. Så vad gjorde de lutherska biskoparna i vårt land när den ”kristna” retoriken brände häxor på löpande band i Sverige under 1600-talet? Gick biskoparna in och stoppade det?

Eller när baptister fängslades för sin tro på 1800-talet? Vad gjorde biskoparna då?

Ämbetet bevarar läran, sägs det. Men i min bok är det inga små övertramp kyrkan gjort när hon kallat människor ut i blodiga och meningslösa krig, bränt oliktänkande på bål eller kastat dem i fängelse. Sa biskoparna stopp?
Var de garanten för att Jesu exempel var normen? Allt för ofta inte.

Eller nu? Är det biskoparna som är garanten för en sund utveckling i Svenska Kyrkan? Kanske ibland, men är det så rakt av?

Eller för att gå tillbaka till den katolska kyrkan. Hur har biskoparna hantrat pedofiltragedierna i USA och över vår värld? Är det de som gått i spetsen för att sanningen ska fram? Har de alltid värnat mer om offren än om den egna institution? Ibland kanske men…

Å andra sidan, biskopar har gjort mycket gott i historien, en av mina favoritteologer är N.T. Wright, biskop i Angelikanska kyrkan. Det finns också biskopar här hemma från olika kyrkor, som jag har stor respekt för. Jag avfärdar verkligen inte att goda män (och kvinnor) haft och har den titeln.

Men jag anar en naivitet i att det är i detta kyrkans räddning finns och jag förhåller mig kritisk till att det är där framtiden ligger. Håller med Torsten Åhman som säger: ”Ämbetstänkande hindrar inte heller splittringar och maktstrider på något sätt.”

Om det (med undantag) ändå fungerat så pass dåligt tidigare i historien vid avgörande skeenden för kyrkan. Hur kan somliga ändå vara så säkra på att det skulle funka och vara modellen framöver?

Det finns en berättelse att man ganska tidigt i den kristna kyrkans historia började ana ett problem. Man sa: ”Förr var biskoparna av guld och nattvardskärlen av trä, nu är nattvardskärlen av guld och biskoparna av trä.”

Bara några snabba funderingar. 

Post Navigation