Kolportören mini

För allt mitt emellan

Bön och bönesvar

Det finns en historia om bön som jag finner både (o)roande och tänkvärd:

Det är lille Kalle som ska be aftonbön med sin mamma och farmor som är på besök. Kalle ber ”Gud som haver” och han ber för de vanliga böneämnena men sen höjer han plötsligt rösten och ber allt han kan.

– Och sen vet du Herre att jag önskar mig en ny cykel i födelsedagspresent!

Efter bönestunden när han är själv med sin mor säger hon till honom att han ju inte behöver skrika. Gud är ju inte döv. Kalle svarar då:

– Inte Gud, men farmor.

Sen en historia från verkligheten.

Min pappa har en byggfirma och jag minns en händelse som han brukar återkomma till. Han hade mött en kollega från en annan firma som var helt förtvivlad efter mötet med en familj som ville attt han skulle bygga om hemma hos dem, helst gratis, berättelsen var fylld av hur mycket krångel och tjat som helst.

– Det var de värsta människor jag någons haft att göra med. Sammanfattade snickaren det hela.

Min pappa tyckte det hela var mycket förargligt för familjen var nämligen en kristen famill som nyligen flyttat till stan och när vi mötte dem så berättade de följande för oss och alla som lyssnade.

– Tack och lov! Gud har hjälpt oss med allt, han har lett en hantverkare i vår väg som är billig och som har fixat allt. Gud är god, tänk han svarar på våra böner i stort och smått.

Två tankar utifrån det här:

Finns det en risk att vi ibland själva ordnar vårt böesvar?

Är det å andra sidan så att vi ibland mer aktivt faktiskt ska vara bönesvaret?

Är vi döva likt farmor när tusentals syskon runt om vår värld dagligen med tomma magar ber ”Ge oss idag det bröd vi behöver”. För tänk om det är vi som är bönesvaret? Tänk om det är så Gud primärt verkar i världen

Är vi rentav för upptagna med att fixa våra egna bönesvar för att bry oss?

Single Post Navigation

2 thoughts on “Bön och bönesvar

  1. Jag tror helt klart att vi alldeles för lätt tar till ett ”vi kan ju be för det” när vi faktiskt skulle kunna göra något åt det själva.

  2. Marcus on said:

    Jag tror ofta det är en ouppmärksammad lathet i många av oss kristna som använder bön som en slags quickfix för vårt samvete, Vi ber hellre för vår vän som är i behov av pengar, när vi istället själva kunnat öppna vår plånbok och varit bönesvaret.

    Gud måste vara nöjd med att ha skapat vår tunga, den används flitigt. Men våra händer undrar han nog om de blivit skapta i onödan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: