Kolportören mini

För allt mitt emellan

Archive for the month “april, 2012”

Orginalet

Jag är inte ens kopian…

Annonser

Draghjälp

Ett jordnära perspektiv på uppståndelsen

För några år sedan ledde jag ett möte på en konferens där talaren, en trevlig amerikan, berättade om en bilolycka där han dog och var 90 minuter i himlen. Han hade också skrivit en bok om det hela. Under min uppväxt i ett frikyrkohem så passerade många liknande böcker revy. Den mest spektakulära hette ”Jag var i himlen” skriven av en fanatisk trospredikant som jag tror senare spårade ur totalt.

Alla de här böckerna handlade inte om himlen, vi har också titlar som ”20 minuter i helvetet” och liknande.

Gemensamt för dessa böcker är att de beskriver att det är sen allt händer, det är sen himmel och helvete är verklighet och det är någon annanstans, nån annan gång. Bortom molnen eller under jorden. Fokus är på sedan.

Tillbaka till uppståndelsen.

Jesus hade varit borta i tre dagar, han hade sett både himmel och helvete. Är det nu han ska skriva sin bok? (de här säljer som smör i solsken) Är det nu han ska få lärjungarna att fatta att allt handlar om sen, om någon annan gång? Är det nu Jesus ska bli spekulativ och drömskt tala om ”en stad ovan molnen”?

Icke! Vad säger han om himlen?

Ingenting!

Han säger istället saker som ”Hör ni, kasta ut näten på andra sidan”. ”Kom och ät, jag har fixat lite grillad fisk”. Han bryter bröd och säger saker som ”Gå ut i hela världen (den här) och gör människor till lärjungar. Han säger ”predika för hela skapelsen” (den här).

Jesus pratar om fiske, mat och lärjungar, om konkreta påtagliga saker.

Jordnära helt enkelt.

Så lev i uppståndelsen och var jordnära!

Uppdaterat: Ser att Dagen lyfter samma fråga ungefär.

Believing, behaving, and belonging

Religion always entails the ”3B’s” of believing, behaving, and belonging. Over the centuries, Christianity has engaged the 3B’s in different ways, with different interrogators and emphases. For the last 300 years or so, the questions were asked as follows:

1) What do I believe? (What does my church say I should think about God?)
2) How should I behave? (What are the rules my church asks me to follow?)
3) Who am I? (What does it mean to be a faithful church member?)

But the questions have changed. Contemporary people care less about what to believe than howthey might believe; less about rules for behavior than in what they should do with their lives; and less about church membership than in whose company they find themselves. The questions have become:

1) How do I believe? (How do I understand faith that seems to conflict with science and pluralism?)
2) What should I do? (How do my actions make a difference in the world?)
3) Whose am I? (How do my relationships shape my self-understanding?)

The foci of religion have not changed–believing, behaving, and belonging still matter. But the ways in which people engage each area have undergone a revolution.

Läs hela artikeln här.

Understanding Revelation in Babylon

As I see it, the main trouble with reading Revelation as people of wealth, status and privilege is that we don’t have much of a problem with Babylon. We’re doing quite well in Babylon, thank you very much. Consequently, the prophetic indictment and cry to ”come out” leaves us cold. We wonder, why is the author of Revelation so desperately angry?
Richard Beck

Read the rest here.

Demoner på tapeten igen

Nu kommer rapporterna om ytterligare ett fall av demonutdrivning från Borås. Det ska sägas att omständigheterna där är helt extrema, jag har sett rätt mycket från olika sammanhang i den karismatiska svängen men aldrig någon som använt våld, så låt oss slå fast att det är en ovanligt tragisk mix av vidskeplighet, folktro och en märklig variant av kristendomen.

Samtidigt så cirklulerar ett klipp på nätet med den konservativa pastorn Pat Robertson där han uttalar sig om vad som är demoniskt. Som uppvuxen i en karismatisk miljö så ter sig inte följande klipp som vidare märkligt. Jag har hört pastorer säga samma sak om i stort sett allt som Robertson kommenterar:

Problemet är att gränsen mellan Robertson och Boråsfallet i vissa fall är för tunn. Jag förnekar inte att onda makter kan utrycka sig åt Robertson hållet, problemet är att hans perspektiv ofta sker helt på bekostnad av andra (och kanske viktigare) perspektiv. Risken med det här tänket är att demoner är något hos den andre, hos den som är annorlunda, tex hos de från ”primitivare” kulturer (Kongo i Borås fallet), hos de som inte fixar att hålla sin sexualitet i schack. Hos de som söker i det ”ny andliga”. Etc. etc. Det finns en mängd problem här som vi från den karismatiska sidan måste ta på allvar.

Det här blev så övertydligt när jag för flera år sedan tittade på kanalen God-TV och såg en känd TV-evangelist i armani-kostym och med rolexklockan på plats runt handleden satt i sin glassiga studio och förfasade sig över demoniskt inflytande ala Robertson ovan. Han pratade om att ”rensa sitt hem”, inte från konsumism, prylhysteri och girighet utan från viss konst och vissa dekorationer. Så enkelt att bli fri. Eller? Jag menar att det perspektivet är helt blint för det Paulus kallar ”makterna” som handlar om orättfärdiga strukturer som håller miljoner i fattigdom och misär.

Jag ser en risk här att vi silar ”demonisk mygg” och samtidigt sväljer ”demoniska kameler”.

Nejdå, Jag förnekar inte att desstruktiva krafter kan finnas i det ovan. (även om jag tar mig för pannan åt många, kanske de flesta av Robertsons uttalanden) Men för mig är det tydligt att det finns en blind fläck och det här perspektivet sätter fingret på den. Richard Beck gör en träffande analys av det demoniska:

Economics and demon possession. Business and spiritual slavery. National idolatry and the marketplace. It all mingles together. Exorcisms, it seems, are about economics.

Nu blir det svårare att värja sig och peka på den andre.  Eller hur? Jag rekommenderar allt Beck skriver om det här. Speciellt den här utlägningen kring Scooby-Doo och det demoniska.

Frågor jag har är följande:
Varför har vi från den karismatiska fåran så ofta missat perspektiven Beck lyfter?

Hur hanterar vi de här frågorna utan att köpa en helt inom-världslig förklaringsmodell. (Ser en tydlig frestelse där) och hur är vi öppna för en andlig verklighet utan att låta som om vi är i akut behov av en plats på psyket?

Och vad tror ni: Har vi silat mygg och svalt kameler?

Torsten Åhman och Stefan Swärd i samtal om helvetet

För er som missat dagens samtal.
http://static.bambuser.com/r/player.swf?vid=2546932

Minns ni det här?

Hittade inte den svenska varianten men nog blir jag nostalgisk ändå…

Jesus Loves Me This I Know

Hur reagerar du på budskapet? Skruvar du på dig som jag och tänker: ”Jo men…, Å andra sidan…”

Kan vi ta att vi är älskade?

Det berättas om att den kände teologen Karl Barth mot slutet av sitt liv talade för en grupp studenter i USA, han fick frågan om han ville dela sin allra viktigaste teologiska insikt.

Den åldrande Barth ska då med sprucken röst ha sjungit:
”Jesus loves me this I know, for the Bible tells me so…”.

Frågan är: Vet vi?

Resurrection by Rob Bell

Jesus is standing in front of the temple in Jerusalem
the massive gleaming brick and stone and gold house of God
and he says destroy this temple
and I’ll rebuild it in three days

the people listening to him said how are you going to do that?
it took 46 years to build this temple!
but he wasn’t talking about that temple
he’s talking about himself
he essentially says, listen
I’m going to be killed
that’s where this is headed
because you don’t confront corrupt systems of power
without paying for it
sometimes with your own blood
and so he’s headed to his execution
if you had witnessed this divine life extinguished on a cross
how would you not be overwhelmed with despair?

is the world ultimately a cold, hard, dead place?

does death have the last word?
is it truly, honestly, actually dark
and so whatever light we do see
whatever good we do stumble upon
are those just blips on the radar?
momentary interruptions in an otherwise meaningless existence?
because if that’s the case then despair is the
only reasonable response

it’s easy to be cynical

but Jesus says destroy this temple and I’ll rebuild it
he insists that his execution would not be the end
he’s talking about something new and unexpected
happening after his death
he’s talking about resurrection

resurrection announces that God has not given up on the world
because this world matters
this world that we call home
dirt and blood and sweat and skin and light and water
this world that God is redeeming and restoring and renewing

greed and violence and abuse they are not right
and they cannot last
they belong to death and death does not belong

resurrection says that what we do with our lives matters
in this body
the one that we inhabit right now
every act of compassion matters
every work of art that celebrates the good and the true matters
every fair and honest act of business and trade
every kind word
they all belong and they will all go on in God’s good world
nothing will be forgotten
nothing will be wasted
it all has it’s place

everybody believes something
everybody believes somebody
Jesus invites us to trust resurrection
that every glimmer of good
every hint of hope
every impulse that elevates the soul
is a sign, a taste, a glimpse
of how things actually are
and how things will ultimately be
resurrection affirms this life and the next
as a seamless reality
embraced
graced
and saved by God

there is an unexpected mysterious presence
who meets each of us in our lowest moments
when we have no strength when we have nothing left
and we can’t go on we hear the voice that speaks those
words

destroy this temple and I’ll rebuild it

do you believe this?
that’s the question Jesus asked then
and that’s the question he asks now

Jesus’ friends arrive at his tomb and they’re told
he isn’t here
you didn’t see that coming, did you?
he’s isn’t here
there is nothing to fear
and nothing can ever be the same again
we are living in a world in the midst of rescue
with endless unexpected possibilities

they will take my life and I will die Jesus says
but that will not be the end
and when you find yourself assuming that it’s over
when it’s lost, gone, broken and it could never be
put back together again,
when it’s been destroyed and you swear that it could never
be rebuilt

hold on a minute
because in that moment
things will in fact have just begun
Rob Bell

Post Navigation